Jag tror att Häxan och regnet av Jurga Ivanauskaite är den första litauiska roman jag någonsin har läst. Kanske blir den också den sista, för det tycks inte precis krylla av litauiska böcker översatta till svenska.
Jag känner mig rätt förbryllad av den här boken. Språket är helt otroligt vackert och poetiskt. Men själva storyn är lite för underlig för min smak. Rättare sagt finns här tre parallella historier, en berättarteknik som jag alltid har tyckt är irriterande. En tillräckligt spännande och bra story står på egna ben och behöver inga utvikningar hit och dit, har jag alltid tyckt på mitt enkelspåriga sätt.
En av de tre historierna är i alla fall väldigt intressant och medryckande, det handlar om en kvinna som blir vanvettigt förälskad i en präst och sedan bearbetar sina kärleksproblem hos en psykoanalytiker. Författaren kunde ha koncentrerat sig på den biten. I stället serveras vi två historier till i samma stil, den ena av dem med Jesus och Maria Magdalena i huvudrollerna - ett rätt så sluttjatat tema tycker jag.
Överhuvudtaget har religionen en stor roll i boken, men på ett sätt som för mig känns ointressant och föråldrat. Kopplingen erotik - synd känns slutbearbetad i ett modernt samhälle, även om det förstås finns enklaver som laestadianismen osv där den lever kvar.
Jag tror att man måste vara ganska så intresserad av religiösa spörsmål för att till fullo kunna uppskatta den här romanen.
Jag känner mig rätt förbryllad av den här boken. Språket är helt otroligt vackert och poetiskt. Men själva storyn är lite för underlig för min smak. Rättare sagt finns här tre parallella historier, en berättarteknik som jag alltid har tyckt är irriterande. En tillräckligt spännande och bra story står på egna ben och behöver inga utvikningar hit och dit, har jag alltid tyckt på mitt enkelspåriga sätt.
En av de tre historierna är i alla fall väldigt intressant och medryckande, det handlar om en kvinna som blir vanvettigt förälskad i en präst och sedan bearbetar sina kärleksproblem hos en psykoanalytiker. Författaren kunde ha koncentrerat sig på den biten. I stället serveras vi två historier till i samma stil, den ena av dem med Jesus och Maria Magdalena i huvudrollerna - ett rätt så sluttjatat tema tycker jag.
Överhuvudtaget har religionen en stor roll i boken, men på ett sätt som för mig känns ointressant och föråldrat. Kopplingen erotik - synd känns slutbearbetad i ett modernt samhälle, även om det förstås finns enklaver som laestadianismen osv där den lever kvar.
Jag tror att man måste vara ganska så intresserad av religiösa spörsmål för att till fullo kunna uppskatta den här romanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar