Florian Illies bok Århundradets sommar 1913 fick beröm i SVT:s
morgonprogram i våras, varpå jag genast beställde den från bibban. Jag
hade trott att det var en roman, men snart gick det upp för mig att
det snarare är ett slags kulturhistorisk dokumentär.
I boken får vi följa mängder av europeiska (och några amerikanska)
kulturpersonligheters förehavanden under ett enda år, året innan
första världskriget bröt ut. Konceptet är strålande i teorin, men i
praktiken blir det rätt mycket name dropping. Det blir ytligt och
fragmentariskt, och man kommer aldrig kändisarna inpå livet.
Ändå hade jag inga problem med att ta mig igenom boken. Det är
onekligen fascinerande att följa med vad Kafka, Picasso, Brecht,
Proust - etc, etc -har för sig under året. Dessutom finns här
intressanta historier som jag inte kände till, bland dem Mona-Lisas
spårlösa försvinnande från Louvren.
Det som slår en är hur modern kulturen var för hundra år sedan, hur
bekanta de konstnärliga resonemangen känns. Politiken däremot släpade
efter. Så fruktansvärt gammalmodigt att kriga och döda i en värld där
konsten, filosofin, litteraturen står på en så hög nivå!
Florian Illies är tysk och många av personerna i boken var okända för
mig. Kanske helheten skulle ha känts intressantare om det handlat om
nordiska kulturpersonligheter.
morgonprogram i våras, varpå jag genast beställde den från bibban. Jag
hade trott att det var en roman, men snart gick det upp för mig att
det snarare är ett slags kulturhistorisk dokumentär.
I boken får vi följa mängder av europeiska (och några amerikanska)
kulturpersonligheters förehavanden under ett enda år, året innan
första världskriget bröt ut. Konceptet är strålande i teorin, men i
praktiken blir det rätt mycket name dropping. Det blir ytligt och
fragmentariskt, och man kommer aldrig kändisarna inpå livet.
Ändå hade jag inga problem med att ta mig igenom boken. Det är
onekligen fascinerande att följa med vad Kafka, Picasso, Brecht,
Proust - etc, etc -har för sig under året. Dessutom finns här
intressanta historier som jag inte kände till, bland dem Mona-Lisas
spårlösa försvinnande från Louvren.
Det som slår en är hur modern kulturen var för hundra år sedan, hur
bekanta de konstnärliga resonemangen känns. Politiken däremot släpade
efter. Så fruktansvärt gammalmodigt att kriga och döda i en värld där
konsten, filosofin, litteraturen står på en så hög nivå!
Florian Illies är tysk och många av personerna i boken var okända för
mig. Kanske helheten skulle ha känts intressantare om det handlat om
nordiska kulturpersonligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar