Jag köpte sex romaner av Sigge Stark på loppis, och i ett huj hade jag läst dem alla. Sigge Stark är väl idag så gott som bortglömd, men på 1940-50-60-talen var hon Sveriges kanske mest lästa författare. Hennes böcker såldes i miljonupplagor, och hon skrev faktiskt 115 romaner!
Sigge Starks författaröde känns ändå sorgligt att läsa om. Hon betraktades som en värdelös underhållningsförfattare, och förlagen skinnade henne hänsynslöst. Någon upprättelse har hon väl egentligen aldrig fått, än idag anses mig veterligen hennes böcker vara litterärt undermåliga.
De sex romaner jag i rask takt plöjde igenom gav ändå en lite annan bild av det föraktade författarskapet. Visst är det frågan om underhållningslitteratur, men som sådan högklassig och njutbar. Karaktärerna är inte alldeles endimensionella, intrigen är dramaturgiskt intressant, miljöskildringen träffande. Handlingen utspelar sig alltid på landsbygden, myter och skrönor spelar en viss roll, naturens skönhet finns i bakgrunden. Ibland kommer man rentav att tänka på Selma Lagerlöf. Sigge Stark är kanske något av en "Selma Lagerlöf light".
De sex romaner som jag läste heter Bortbytingen, När månblekan blommar, Inga skymmande skuggor, Drömmaren och torvan, Kärlekens makt samt Bert Bertilson.
Av dem tyckte jag särskilt mycket om Drömmaren och torvan, som handlar om ett högst omaka par, en drömsk poet och en jordnära bondflicka. Gammaldags romantik förvisso, men samtidigt en träffande sociologisk studie.
Sigge Stark är också politiskt korrekt - i När månblekan blommar tar kärleken slut då huvudpersonen
får veta att hans fästmö vägrat hjälpa judar att fly från det ockuperade Norge.
Sigge Starks författaröde känns ändå sorgligt att läsa om. Hon betraktades som en värdelös underhållningsförfattare, och förlagen skinnade henne hänsynslöst. Någon upprättelse har hon väl egentligen aldrig fått, än idag anses mig veterligen hennes böcker vara litterärt undermåliga.
De sex romaner jag i rask takt plöjde igenom gav ändå en lite annan bild av det föraktade författarskapet. Visst är det frågan om underhållningslitteratur, men som sådan högklassig och njutbar. Karaktärerna är inte alldeles endimensionella, intrigen är dramaturgiskt intressant, miljöskildringen träffande. Handlingen utspelar sig alltid på landsbygden, myter och skrönor spelar en viss roll, naturens skönhet finns i bakgrunden. Ibland kommer man rentav att tänka på Selma Lagerlöf. Sigge Stark är kanske något av en "Selma Lagerlöf light".
De sex romaner som jag läste heter Bortbytingen, När månblekan blommar, Inga skymmande skuggor, Drömmaren och torvan, Kärlekens makt samt Bert Bertilson.
Av dem tyckte jag särskilt mycket om Drömmaren och torvan, som handlar om ett högst omaka par, en drömsk poet och en jordnära bondflicka. Gammaldags romantik förvisso, men samtidigt en träffande sociologisk studie.
Sigge Stark är också politiskt korrekt - i När månblekan blommar tar kärleken slut då huvudpersonen
får veta att hans fästmö vägrat hjälpa judar att fly från det ockuperade Norge.
Kul att läsa om en dissad författare - jag blev nyfiken och vill läsa dem själv! Tack!
SvaraRadera