Jag gillar arbetsplatsromaner, men det verkar inte finnas så många av dem. Det kanske beror på att de flesta författare inte känner till någon annan arbetsplats än det egna skrivbordet i ett hörn av sovrummet.
Lärarrummet av Annika Luther är alltså något av en raritet. Här skildras livet på en finlandssvensk arbetsplats med en sådan inlevelse och realism att man verkligen är som en fluga i taket. Igenkänningsfaktorn är skyhög, man minns sin egen skoltid och man minns sina barns skoltid. Man trivs, men har onekligen en aning ångest också...
Lärarrummet är en kollektivroman och man lär känna nästan hela lärarkåren. Persongalleriet känns absolut äkta - de där lärarna har man träffat! Luther skriver med en rätt bitsk humor, ibland blir det härlig situationskomik, ibland bara lite småabsurt.
Min enda invändning gäller det förfärliga mobbningsfallet, som jag tycker faller ur ramen. Det är helt enkelt för grymt för att passa in i bokens lättsamma stil.
I övrigt får boken fulla poäng, precis som de tidigare finlandssvenska romaner jag läst i höst - Teir, Lång, Westö. Gemensamt för dem alla är att de är spännande, lättlästa och har en gedigen personskildring. Westö är förstås tungviktaren bland dem, och fullt berättigat valdes hans bok idag till kandidat för Augustpriset.
Lärarrummet av Annika Luther är alltså något av en raritet. Här skildras livet på en finlandssvensk arbetsplats med en sådan inlevelse och realism att man verkligen är som en fluga i taket. Igenkänningsfaktorn är skyhög, man minns sin egen skoltid och man minns sina barns skoltid. Man trivs, men har onekligen en aning ångest också...
Lärarrummet är en kollektivroman och man lär känna nästan hela lärarkåren. Persongalleriet känns absolut äkta - de där lärarna har man träffat! Luther skriver med en rätt bitsk humor, ibland blir det härlig situationskomik, ibland bara lite småabsurt.
Min enda invändning gäller det förfärliga mobbningsfallet, som jag tycker faller ur ramen. Det är helt enkelt för grymt för att passa in i bokens lättsamma stil.
I övrigt får boken fulla poäng, precis som de tidigare finlandssvenska romaner jag läst i höst - Teir, Lång, Westö. Gemensamt för dem alla är att de är spännande, lättlästa och har en gedigen personskildring. Westö är förstås tungviktaren bland dem, och fullt berättigat valdes hans bok idag till kandidat för Augustpriset.
Flitig läsare är du! Jag håller på med fyra böcker nu :-)
SvaraRaderaNå, Marklunds "Lyckliga gatan" lär jag nog komma igenom utan problem på några dagar. De andra plöjer jag långsamt så där på sidan om.
Lättläst och spännande helst, dit hör kanske inte Knausgård men tänkte att jag måste ta mig an honom också, få åtm EN av hans böcker lästa.
Jag ska ta itu med Knaus nr 5 nu, köpte den på bokmässan. Blir intressant att höra vad du tyckte om Knausen sen.
SvaraRadera