Klassikerdags i läsecirkeln - vi läste dystopin Kallocain från 1940 av Karin Boye. Flera av oss hade läst romanen redan under skoltiden, men vi konstaterade att vi hade glömt det mesta. Kanske boken vinner på att läsas med en viss livserfarenhet.
Romanen skildrar en stenhård diktatur där egna tankar och till och med känslor är förbjudna. Kallocain är namnet på ett kemiskt medel som bokens makthavare injicerar i misstänkta personer - ämnet får en att yppa sina hemligaste tankar.
Vilka kopplingar finns det till dagens värld? Boye hade besökt Sovjetunionen innan hon skrev boken och fick säkert inspiration där. Sovjetunionen finns ju lyckligtvis inte längre, men visst kommer man att tänka på Nordkorea. Som evig optimist ser jag ändå idag Kallocains värld snarare som något förgånget än som en framtidsvision.
Å andra sidan kanske Edward Snowdens avslöjanden om hur Storebror ser allt vi skriver på nätet kan kännas lite Kallocain-aktigt? Personligen känner jag mig inte hotad, men kanske jag är blåögd?
Hur som helst var läsecirkeln imponerad av bokens fräschör trots att den har drygt 70 år på nacken. Inget under att den blivit en klassiker, den är enkel och spännande, och den tar upp de väsentligaste frågorna i människolivet på ett medryckande sätt.
Romanen skildrar en stenhård diktatur där egna tankar och till och med känslor är förbjudna. Kallocain är namnet på ett kemiskt medel som bokens makthavare injicerar i misstänkta personer - ämnet får en att yppa sina hemligaste tankar.
Vilka kopplingar finns det till dagens värld? Boye hade besökt Sovjetunionen innan hon skrev boken och fick säkert inspiration där. Sovjetunionen finns ju lyckligtvis inte längre, men visst kommer man att tänka på Nordkorea. Som evig optimist ser jag ändå idag Kallocains värld snarare som något förgånget än som en framtidsvision.
Å andra sidan kanske Edward Snowdens avslöjanden om hur Storebror ser allt vi skriver på nätet kan kännas lite Kallocain-aktigt? Personligen känner jag mig inte hotad, men kanske jag är blåögd?
Hur som helst var läsecirkeln imponerad av bokens fräschör trots att den har drygt 70 år på nacken. Inget under att den blivit en klassiker, den är enkel och spännande, och den tar upp de väsentligaste frågorna i människolivet på ett medryckande sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar