Nu ska här bloggas!
Dethär är mitt livs första blogg. Den ska uteslutande handla om böcker.
Folk brukar fråga mig hur jag har tid att läsa så mycket. Svaret är enkelt: jag kockar inte, jag sportar inte och jag har inte hund. Då blir det massor av tid över.
Jag är en slumpläsare, dvs jag läser de böcker jag råkar snubbla över. Ibland får jag ett ryck och försöker läsa systematiskt, t ex genom att pricka för i "Vi läser". Det var på så vis jag kom att läsa Elin Olofssons "Då tänker jag på Sigrid", en splitterny roman skriven av en debutant.
Jag insåg genast att Elins språk är jättefint, lite ålderdomligt på ett mysigt sätt. Storyn är i princip medryckande, ung kvinna återvänder till släktgård på landsbygden efter olycklig kärlekshistoria med gift man.
Ruskiga släktingar och otrohet är två av mina favoritteman i litteraturen, så det här borde vara mitt i prick. Men riktigt så blir det inte. Släktingarna är inte tillräckligt ruskiga, och otrohetsstoryn får alltför lite utrymme för min smak.
Faktum är att jag blir lite uttråkad av den här boken, trots bra språk och intressanta ämnen. Nånting fattas.
Dethär är mitt livs första blogg. Den ska uteslutande handla om böcker.
Folk brukar fråga mig hur jag har tid att läsa så mycket. Svaret är enkelt: jag kockar inte, jag sportar inte och jag har inte hund. Då blir det massor av tid över.
Jag är en slumpläsare, dvs jag läser de böcker jag råkar snubbla över. Ibland får jag ett ryck och försöker läsa systematiskt, t ex genom att pricka för i "Vi läser". Det var på så vis jag kom att läsa Elin Olofssons "Då tänker jag på Sigrid", en splitterny roman skriven av en debutant.
Jag insåg genast att Elins språk är jättefint, lite ålderdomligt på ett mysigt sätt. Storyn är i princip medryckande, ung kvinna återvänder till släktgård på landsbygden efter olycklig kärlekshistoria med gift man.
Ruskiga släktingar och otrohet är två av mina favoritteman i litteraturen, så det här borde vara mitt i prick. Men riktigt så blir det inte. Släktingarna är inte tillräckligt ruskiga, och otrohetsstoryn får alltför lite utrymme för min smak.
Faktum är att jag blir lite uttråkad av den här boken, trots bra språk och intressanta ämnen. Nånting fattas.
Skojigt att du bloggar. Ser fram emot dina följande inlägg. Jag läste också om Elin Olofsson i Vi Läser och lade märke till att hon blev författare efter sin TRETTiOårs-kris ... En typisk bok som jag kommer att låna om jag snubblar över den på bibban. (Skriver det här närmast för att se om jag lyckas få in kommentaren... )
SvaraRaderaVälkommen till bloggosfären! Lägger dig in min bloggroll sedan när du har skrivit ett par inlägg till. Ser fram emot att få lästips här.
SvaraRadera