Lolitas fader

Det var egentligen inte Lolita som gjorde att jag fastnade för Vladimir Nabokov, även om jag nog i tiden imponerades av den fasansfulla berättelsen. Romanen Kung dam knekt imponerade ännu mer. Jag läste den när jag bodde i S:t Petersburg - den första europeiska skildringen av ett nazistiskt sinne, har den kallats.

Som nybliven Nabokov-beundrare måste jag förstås sedan besöka hans födelsehem som numera är museum. Stämningen i museet är helt magisk, mörka vackra rum fulla med fjärilar ur författarens omfattande samling. Han var nämligen också entomolog...

En författare som först flyr undan den ryska revolutionen och sedan blir världsberömd för en roman om en pedofil - ja, där finns så att säga ingredienser till en intressant självbiografi. Konstigt nog är Nabokovs självbiografi Låt höra av dig, minne (eller Tala, minne, som den heter i någon av utgåvorna) överraskande tråkig.

Långa sjok ägnas detaljerad släktutredning som inte är så intressant för utomstående. Personskildringarna är inte så levande som de ofta är i memoarer, och språket överskrider emellanåt den hårfina gränsen mellan briljans och krånglighet. Men visst finns här också härliga avsnitt med stämningar från det svunna Tsarryssland.

I hopp om att igen få läsa något lika lysande som Kung dam knekt lånade jag ytterligare två romaner av Nabokov. Sebastian Knights verkliga liv är en fiktiv biografi över en författare. Den är ställvis ganska finurlig och stämningsfull, men lämnade mig rätt oberörd. Blek låga bygger i viss mån på samma idé - en fiktiv kritiker dissekerar en diktsamling. Den var alltför krånglig för mig och jag orkade inte läsa slut den.

Just nu känner jag inget behov av fler Nabokov. Jag minns i stället Kung dam knekt med entusiasm och läser kanske någon gång om den.

En lysande självbiografi

För länge sedan läste jag en roman av Jeanette Winterson utan att vara imponerad. Desto större var min glada överraskning när det visade sig att hennes självbiografi Varför vara lycklig när du kan vara normal är helt underbar.

Winterson blev bortadopterad då hon var sex veckor gammal och biografin handlar till stor del om hennes monstruösa adoptivmor, i boken genomgående kallad Mrs Winterson. Mrs Winterson var en stor personlighet, färgstark och originell - och emotionellt svårt störd. Att växa upp med en sådan förälder är något som man tvingas bearbeta resten av livet. I sin självbiografi gör författaren det med en blandning av humor och förtvivlan som är helt oemotståndlig.

Men förutom en charmig beskrivning av en hopplös människa är boken också en nästan  antropologiskt exakt men samtidigt humoristisk skildring av arbetarklass-England på 1960-talet. Winterson är lesbisk vilket förstås inte gör det lättare att växa upp i ett samhälle med starka traditioner.

Och som om allt detta inte var tillräckligt så hamnar läsaren dessutom rakt in i en andlös spännande jakt på författarens biologiska mamma.

Efter att ha läst självbiografin var jag såpass intresserad av fenomenet Winterson att jag beslöt göra ett nytt försök med hennes romaner.

Passionen utspelar sig under Napoleonkrigen. En fransk soldat sammanträffar med en italiensk prostituerad under fälttåget i Ryssland. Det låter krystat, och det är det också, men i det här fallet inte på ett störande sätt. Intrigen är inte avsedd att vara realistisk, utan består snarare av sagor och skrönor.

Berättelsen är poetisk och ibland rätt sympatisk. Jag gillar den faktiskt, men en läsupplevelse i klass med självbiografin är den inte. Till det är den ändå alltför fragmentarisk och konstlad.

Samma sak gäller romanen Fyrväktaren, som är ännu mer fragmentarisk. Den handlar om en föräldralös flicka som bor i en fyr, men berättelsen splittras av allehanda skrönor och hopp hit och dit i handlingen. Efter att ha läst självbiografin känner jag en viss sympati för romanens huvudperson, vars öde påminner om författarens. Tidvis fängslas jag av berättelsen, eller berättelserna, tidvis känns de bara bisarra.

Kort sagt, hittills är självbiografin det överlägset bästa jag läst av Winterson, och det känns inte som att jag har behov av att läsa fler av hennes romaner.