Tyskland är ett av mina favoritländer men den tyska litteraturen känner jag dåligt till. En och annan Böll och Grass har jag förstås läst men inte mycket mer.
Nu ska det bli ändring på den saken. Tyskland är temat för Helsingfors bokmässa i höst, och vad bokmässor beträffar är jag en riktig hikipinko som det heter på finlandssvenska, dvs en plugghäst. Jag läser på.
18 tyska författare ska uppträda på mässan och en av dem har jag redan bekantat mig med, Siegfried Lenz. Lånade två av hans romaner på bibban, båda i det lilla formatet: Vilken teater! och En tyst minut.
Vilken teater! handlar om ett gäng fångar som kapar en buss tillhörande en ambulerande teatergrupp. Idén är rolig och det är bäddat för humoristiska och berörande möten mellan människor. Tyvärr blir det inte så bra som det hade kunnat bli. Det blir lite råddigt och tråkigt i stället för ömsint och roligt.
En tyst minut har ett mycket sorgligare tema, en elev som är kär i sin lärare sörjer henne då hon dör. Boken är poetisk, men riktigt gripen blir man inte. Enda gången den träffar mig i hjärtat är då vi möter den döda lärarinnans gamla pappa. Hans sorg känns (ur mitt föräldraperspektiv) mer äkta än den svärmiska tonårspojkens.
Inget toppbetyg för Siegfried Lenz hittills alltså. Få se om jag orkar läsa nånting mer av honom. Han har ju hunnit ge ut ett och annat under sitt långa liv. Faktiskt så var jag tvungen att kolla upp en gång till - kommer Siegfried Lenz verkligen till Helsingfors? Han är född 1926!
Nu ska det bli ändring på den saken. Tyskland är temat för Helsingfors bokmässa i höst, och vad bokmässor beträffar är jag en riktig hikipinko som det heter på finlandssvenska, dvs en plugghäst. Jag läser på.
18 tyska författare ska uppträda på mässan och en av dem har jag redan bekantat mig med, Siegfried Lenz. Lånade två av hans romaner på bibban, båda i det lilla formatet: Vilken teater! och En tyst minut.
Vilken teater! handlar om ett gäng fångar som kapar en buss tillhörande en ambulerande teatergrupp. Idén är rolig och det är bäddat för humoristiska och berörande möten mellan människor. Tyvärr blir det inte så bra som det hade kunnat bli. Det blir lite råddigt och tråkigt i stället för ömsint och roligt.
En tyst minut har ett mycket sorgligare tema, en elev som är kär i sin lärare sörjer henne då hon dör. Boken är poetisk, men riktigt gripen blir man inte. Enda gången den träffar mig i hjärtat är då vi möter den döda lärarinnans gamla pappa. Hans sorg känns (ur mitt föräldraperspektiv) mer äkta än den svärmiska tonårspojkens.
Inget toppbetyg för Siegfried Lenz hittills alltså. Få se om jag orkar läsa nånting mer av honom. Han har ju hunnit ge ut ett och annat under sitt långa liv. Faktiskt så var jag tvungen att kolla upp en gång till - kommer Siegfried Lenz verkligen till Helsingfors? Han är född 1926!
Oj oj oj - du läser massor du! Läser du på originalspråk också?
SvaraRaderaNja, kanske jag skulle klara av att läsa nån enkel bok på tyska, men jag föredrar svenska! Finska läser jag obehindrat, norska och danska går också ganska bra, men engelska tycker jag är jobbigt.
SvaraRadera