Femtifemåringens längtan bort

När man som jag i trettio års tid har bott i samma hus, haft samma jobb och varit gift med samma man kan det ibland kännas som att lite omväxling inte skulle slå hål i sidan.

Men att ändra på sitt liv är rätt så omöjligt har jag märkt. Man sitter som fastspikad där man sitter. Som en högst otillräcklig kompensation kan man då avundsjukt läsa en bok om någon som verkligen har lyckats bryta upp ur sina rutiner.

Bodil  Malmsten var exakt lika gammal som jag dvs 55 då hon bara gjorde det - sålde allt hon ägde och flyttade till Frankrike.  Boken hon skrev om uppbrottet heter Priset på vatten i Finistere.

Jag har läst några böcker av Malmsten tidigare men inte varit överdrivet förtjust, så förväntningarna var inte så höga. Men det är klart att med det här temat kan en bok inte misslyckas och det gör den inte heller. Det är en rolig och intressant bok om att förändra sitt liv.

Boken utkom redan år 2002 och många har älskat den. Orsaken till att jag läste den just nu var faktiskt att Vi läser lyfte upp den som en favoritbok alldeles nyligen.

För mig blev den ändå ingen storfavorit, trots att den är underhållande. Jag tycker författaren kunde ha fått ut ännu mer av sin fantastiska historia. Nu handlar boken till stor del om hur hon anlägger en trädgård, och för den som inte är intresserad av trädgårdsodling känns det lite tradigt. Jag skulle ha velat läsa mer om människorna i den lilla byn dit hon flyttade.

Men för all del, om det hade varit ett renoveringsprojekt hon beskrivit lika ingående så hade jag varit väldigt intresserad!