Min farfar drunknade en stormig natt på 30-talet. Kanske den tragiska händelsen i släkthistorien förklarar min fascination för berättelser om dramatiska färder på det livsfarliga havet.
Och sådana finns det gott om. Den senaste jag läst heter Gale och är skriven av den svenska romandebutanten Karl Eder. Boken handlar om fyra personer som seglar över Atlanten, och den lär bygga på författarens egna erfarenheter.
Gale är en roman i det lilla formatet, men den är intensiv och spännande. Det är inte bara havet som är farligt här - också den psykologiska utsattheten i den lilla båten blir ett allt större hot ju längre seglatsen framskrider. Som läsare drabbas man av en krypande klaustrofobi.
Jag läste ett par recensioner av boken i svenska tidningar och kunde konstatera att en del ansåg boken mästerlig, andra tyckte den var tråkig. Själv var jag oavbrutet fascinerad, både av berättelsen i sig och av det fina språket.
Låter som en bok jag kunde gilla.
SvaraRaderaLäste om Kontiki-expeditionen för ett par år sedan. Den boken var verkligen fängslande.