Att vara barn är ansträngande

Förmodligen är det ett ålderstecken - jag kan inte minnas att jag tidigare har varit särskilt road av barndomsskildringar. Numera känns de däremot väldigt intressanta.

Kvarteret radiomottagaren av Ylva Eggehorn är en helt underbar skildring av en barndom på 1950-talet. Författaren verkar minnas in i minsta detalj hur det kändes att vara barn. Hon beskriver sin egen barndom som en ständig kamp för att förstå och anpassa sig till livet. Språket är målande och humoristiskt och tyvärr tar boken slut alltför snabbt. Det är frågan om en roman i det lilla formatet på bara drygt hundra sidor.

Därför blev jag glad när jag märkte att boken har en fortsättning - Liljekonvaljekungen. Tyvärr är den inte lika bra som den första delen. Dels finns här irriterande sidospår som helt faller ur ramen, dels övergår barndomsskildringen alltför snart i en rätt konventionell tonårsskildring.

Som helhet blev de båda böckerna ändå en glad överraskning för mig. Jag förstår inte riktigt hur det är möjligt att jag fram till nu helt har missat författaren Ylva Eggehorn som tycks ha gett ut massor av böcker.