Thomas Bodström är f.d. justitieminister i Sverige, även känd som fotbollsspelare och teveprofil. Trots det var han inte alls bekant för mig när jag helt av en slump började läsa hans memoarbok Det man minns.
Bodström föddes 1962 så atmosfären i barndoms - och uppväxtskildringen känns bekant. Humoristiskt och underhållande berättar han om sina vedermödor med skola, kompisar och flickvänner.
Det som ändå känns som det centrala i boken är beskrivningen av modern, som uppenbarligen varit en stor personlighet med benhård vilja. Jag skrattade högt för mig själv åt skildringen av hennes totalt inkonsekventa sparsamhet. Där kände jag igen mig själv. Också episoden då modern följer med sin son på anställningsintervju är helt obetalbar.
Vartannat kapitel i boken handlar sorgligt nog om mammans tilltagande Alzheimer. Det är tragisk men kärleksfull läsning.
Någon Knausgård är Bodström förstås inte, trots vissa paralleller i uppväxtskildringen. Något familjehelvete finns det inte att ösa dramatik ur i den Bodströmska släkten. Familjeporträttet i boken med idel undersköna leende människor verkar vittna om en släkt i harmoni och psykisk balans. Ändå berättar Bodström också med stor uppriktighet om konflikter och problem i familjen. Men en i grunden frisk familj kan hantera sådant.
Som helhet en underhållande bok, om än inte precis världslitteratur.
Bodström föddes 1962 så atmosfären i barndoms - och uppväxtskildringen känns bekant. Humoristiskt och underhållande berättar han om sina vedermödor med skola, kompisar och flickvänner.
Det som ändå känns som det centrala i boken är beskrivningen av modern, som uppenbarligen varit en stor personlighet med benhård vilja. Jag skrattade högt för mig själv åt skildringen av hennes totalt inkonsekventa sparsamhet. Där kände jag igen mig själv. Också episoden då modern följer med sin son på anställningsintervju är helt obetalbar.
Vartannat kapitel i boken handlar sorgligt nog om mammans tilltagande Alzheimer. Det är tragisk men kärleksfull läsning.
Någon Knausgård är Bodström förstås inte, trots vissa paralleller i uppväxtskildringen. Något familjehelvete finns det inte att ösa dramatik ur i den Bodströmska släkten. Familjeporträttet i boken med idel undersköna leende människor verkar vittna om en släkt i harmoni och psykisk balans. Ändå berättar Bodström också med stor uppriktighet om konflikter och problem i familjen. Men en i grunden frisk familj kan hantera sådant.
Som helhet en underhållande bok, om än inte precis världslitteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar