Finlandssvenskt i toppklass

Jag har aldrig förstått hur det kan komma sig att Margit von Willebrand-Hollmerus är så bortglömd som hon är. Allt jag läst av henne har varit toppklass. När jag läste Sin egen domare från 1962 (införskaffad på loppis) fick jag Vilhem Moberg-vibbar. Nog är det ironiskt att de enda av hennes verk som ihågkoms av den stora allmänheten är böckerna om Stormskärs Maja. De skrevs ju till stor del av henne trots att Anni Blomqvist står som officiell författare.

Sin egen domare utspelar sig i Finland på 1700-talet. Huvudperson är herrgårdsfrun Susanne som förlorar sin egendom och tvingas bygga upp sitt liv på nytt från grunden. Författaren måste ha gjort en grundlig research, för minsta detalj i boken känns trovärdig. Också i övrigt sitter allt där det ska i den här romanen. Miljöskildringen är gedigen, personerna känns äkta, intrigen är spännande. Den sociala och historiska verkligheten skildras på ett sätt som känns fräscht och modernt i denna dag.

Kanske Margit von Willebrand-Hollmerus ännu kommer att uppleva en renässans? Jag kan tänka mig att hennes romaner när de kom ut betraktades som "underhållning". Men idag är det just så här seriösa (och framgångsrika) författare skriver. Stark intrig och trovärdig psykologi är receptet.