När jag hoppade på tåget till Köpenhamn för att därifrån ta mig vidare till Grönland kändes det rätt att börja läsa Jenny Diskis resebok Främling på Tåg (2002). I den reser författaren först med båt över Atlanten och sedan två varv runt USA med tåg.
Diskis varumärke är att mer beskriva de människor hon träffar än själva platserna hon besöker. Den ena personen originellare än den andra passerar revy. Var är alla vanliga människor, undrar författaren ibland. Å andra sidan bär ju alla människor på en historia, funderar hon.
Och på resor öppnar sig folk. På Köpenhamnståget råkade jag tjuvlyssna på två svenskar som började berätta sin livshistoria för varandra. Han var VD, hon operasångerska, hörde jag med diskret flaxande öron.
Hur man kan skildra människor man möter utan att såra dem förstår jag däremot inte riktigt. En del av de personer Diski berättar om har nog anledning att bli lite sura. Eller är det egentligen ändå fiktion hon skriver? Hur som helst är Främling på tåg en oerhört underhållande resebok.
Diskis varumärke är att mer beskriva de människor hon träffar än själva platserna hon besöker. Den ena personen originellare än den andra passerar revy. Var är alla vanliga människor, undrar författaren ibland. Å andra sidan bär ju alla människor på en historia, funderar hon.
Och på resor öppnar sig folk. På Köpenhamnståget råkade jag tjuvlyssna på två svenskar som började berätta sin livshistoria för varandra. Han var VD, hon operasångerska, hörde jag med diskret flaxande öron.
Hur man kan skildra människor man möter utan att såra dem förstår jag däremot inte riktigt. En del av de personer Diski berättar om har nog anledning att bli lite sura. Eller är det egentligen ändå fiktion hon skriver? Hur som helst är Främling på tåg en oerhört underhållande resebok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar