Jag kommer ihåg Katri Helena från min barndom då varenda unge på gården kunde sjunga hennes sånger. Hennes senare livsskeden har jag inte följt så noga, men visst har hon alltid funnits någonstans i mitt medvetande som en evig superstjärna och finskhetsikon.
Ifjol gav Katri Helenas exmake Panu Rajala ut en bok där han berättar om parets äktenskap, Lavatähti ja kirjamies. Jag vet inte om boken skulle hålla som fristående äktenskapsskildring, förmodligen måste man vara lite insatt i finländskt kändisskvaller för att få ut något av den. Hur som helst är boken både välskriven och underhållande, och själv sträckläste jag den.
Den bild Rajala ger av Katri Helena är inte direkt smickrande. Hon beskrivs som härsklysten, svartsjuk och pedantisk. Hon är obildad vad gäller litteratur och kulturhistoria, hennes intresse för ockulta fenomen verkar bisarrt. Boken är förstås skriven i eftertankens kranka blekhet, men läsaren har från första början svårt att uppfatta några kärleksfulla känslor mellan de två.
Ändå väcks mitt intresse för människan Katri Helena. Emellanåt skymtar det fram känslor och egenskaper som inger respekt. Hon kan plötsligt komma med humoristiska slängar, hon är gladlynt och energisk, och hon är en tuff affärskvinna.
Rajala har fått kritik för att han skriver elakt och ironiskt om sin exhustru. Själv är jag böjd att förlåta honom. Katri Helena är ett fenomen, hon är och förblir en del av den finska kulturhistorien, och som sådan är hon nog tvungen att acceptera ett visst intrång i sitt privatliv. Det vore intressant att läsa en uttömmande biografi över hennes liv, skriven av en neutralare person än Rajala, men ändå utan skönmålning.
Efter att ha läst boken såg jag musikalen Katri Helena som just nu visas i Kouvola. Musikalen gav mersmak - jag fick lust att gå på en konsert och se stjärnan på riktigt.
Ifjol gav Katri Helenas exmake Panu Rajala ut en bok där han berättar om parets äktenskap, Lavatähti ja kirjamies. Jag vet inte om boken skulle hålla som fristående äktenskapsskildring, förmodligen måste man vara lite insatt i finländskt kändisskvaller för att få ut något av den. Hur som helst är boken både välskriven och underhållande, och själv sträckläste jag den.
Den bild Rajala ger av Katri Helena är inte direkt smickrande. Hon beskrivs som härsklysten, svartsjuk och pedantisk. Hon är obildad vad gäller litteratur och kulturhistoria, hennes intresse för ockulta fenomen verkar bisarrt. Boken är förstås skriven i eftertankens kranka blekhet, men läsaren har från första början svårt att uppfatta några kärleksfulla känslor mellan de två.
Ändå väcks mitt intresse för människan Katri Helena. Emellanåt skymtar det fram känslor och egenskaper som inger respekt. Hon kan plötsligt komma med humoristiska slängar, hon är gladlynt och energisk, och hon är en tuff affärskvinna.
Rajala har fått kritik för att han skriver elakt och ironiskt om sin exhustru. Själv är jag böjd att förlåta honom. Katri Helena är ett fenomen, hon är och förblir en del av den finska kulturhistorien, och som sådan är hon nog tvungen att acceptera ett visst intrång i sitt privatliv. Det vore intressant att läsa en uttömmande biografi över hennes liv, skriven av en neutralare person än Rajala, men ändå utan skönmålning.
Efter att ha läst boken såg jag musikalen Katri Helena som just nu visas i Kouvola. Musikalen gav mersmak - jag fick lust att gå på en konsert och se stjärnan på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar