Jag antar att Friedrich Dürrenmatt fortfarande är ett känt namn i sitt hemland Schweiz, en författare som kanske omnämns i skolundervisningen. Men här i våra trakter misstänker jag att få minns honom, och själv hittade jag ett par av hans böcker på en cirkulationshylla.
Dürrenmatt ansågs åtminstone förr vara en "kvalificerad" deckarskribent i klass med Graham Greene. Och visst är det lite klassikerkänsla över både Kommissariens löfte och Domaren och hans bödel, trots att de i traditionell deckarstil handlar om mordutredningar. Miljö- och personskildringen är inte lika stereotyp som i dussindeckarna, och särskilt Kommissariens löfte skiljer sig från mängden också vad gäller intrigen. Atmosfären i boken känns genuin. För ett tag tyckte jag mig förflyttad till ett Mellaneuropa vid tiden för min födelse. Boken utkom år 1958.
Förr läste jag mycket deckare men en vacker dag hade en mättnadskänsla infunnit sig. Numera läser jag sällan deckare och då ska det vara någon särskild poäng med dem. Eventuellt kan jag tänka mig att läsa någon Dürrenmatt igen om jag råkar få syn på en på något loppis.
Dürrenmatt ansågs åtminstone förr vara en "kvalificerad" deckarskribent i klass med Graham Greene. Och visst är det lite klassikerkänsla över både Kommissariens löfte och Domaren och hans bödel, trots att de i traditionell deckarstil handlar om mordutredningar. Miljö- och personskildringen är inte lika stereotyp som i dussindeckarna, och särskilt Kommissariens löfte skiljer sig från mängden också vad gäller intrigen. Atmosfären i boken känns genuin. För ett tag tyckte jag mig förflyttad till ett Mellaneuropa vid tiden för min födelse. Boken utkom år 1958.
Förr läste jag mycket deckare men en vacker dag hade en mättnadskänsla infunnit sig. Numera läser jag sällan deckare och då ska det vara någon särskild poäng med dem. Eventuellt kan jag tänka mig att läsa någon Dürrenmatt igen om jag råkar få syn på en på något loppis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar