Det är ett bra tag sedan jag läste J.M.Coetzee, möjligtvis var det ungefär vid tiden för hans Nobelpris år 2003. Jag vill minnas att jag tyckte hans böcker var tämligen lättillgängliga om än i dystraste laget för min smak.
När jag började läsa Coetzees senaste roman Jesus barndom var jag därför helt inställd på något mörkt och deprimerande. Efter några sidor antog jag att boken var en dystopi. Det hela verkade utspela sig i en omänsklig framtida diktatur där absurda regler förstör livsglädjen för den maktlösa lilla människan - som sig bör i dystopigenren.
Men efter ett tag började jag tänka om. Jesus barndom är förmodligen ändå inte en dystopi. De absurda reglerna i republiken Novilla finns till för att garantera välfärd för alla - lite som i det forna svenska folkhemmet, kanske. Reglerna verkar inte heller vara särskilt stränga, och invånarna har en hel del frihet.
Romanen handlar om en man som söker den försvunna mamman till en liten pojke. Pojken och mannen har kommit till fantasilandet Novilla tillsammans, varifrån förblir oklart. De hittar en mamma - eller någon som kunde vara en mamma. Till en början framstår mamman som självisk och osympatisk, men igen överraskar Coetzee och personskildringen blir betydligt mer nyanserad.
Just det här - att man väntar sig något fasansfullt men får något som kanske ändå är medmänsklighet - är vad jag gillar i romanen. Men i övrigt är jag tveksam. Intrigen känns tidvis helt meningslös. Vad handlar boken om egentligen? Ibland blir det sida upp och sida ner med halvintressant köksfilosoferande, i den stilen som är helt skojigt att ägna sig åt vid tretiden på natten med rödvin och goda vänner. Att ta ett barns naiva frågor som utgångspunkt för ett filosofiskt samtal är ju en utmärkt metod, då kommer man direkt in på de mest grundläggande frågorna. En annan sak är sedan om samtalet leder någonvart.
Jag har läst lite recensioner för att se om någon annan har lyckats förstå avsikten bakom Coetzees bok, men en viss förvirring tycks råda. En möjlighet är att tolka boken som skolkritisk, eftersom skolsystemet verkar vara det enda verkligt grymma i landet Novilla. Vad Jesus och hans barndom har med huvudpersonerna att göra är oklart. En del tycker att pojken och modern i boken påminner om Jesus och Maria, men själv har jag svårt att se det sambandet.
På plussidan ändå att boken är lättläst och underhållande. Som bokcirkelbok fungerar den antagligen utmärkt eftersom den väcker så många frågor.
När jag började läsa Coetzees senaste roman Jesus barndom var jag därför helt inställd på något mörkt och deprimerande. Efter några sidor antog jag att boken var en dystopi. Det hela verkade utspela sig i en omänsklig framtida diktatur där absurda regler förstör livsglädjen för den maktlösa lilla människan - som sig bör i dystopigenren.
Men efter ett tag började jag tänka om. Jesus barndom är förmodligen ändå inte en dystopi. De absurda reglerna i republiken Novilla finns till för att garantera välfärd för alla - lite som i det forna svenska folkhemmet, kanske. Reglerna verkar inte heller vara särskilt stränga, och invånarna har en hel del frihet.
Romanen handlar om en man som söker den försvunna mamman till en liten pojke. Pojken och mannen har kommit till fantasilandet Novilla tillsammans, varifrån förblir oklart. De hittar en mamma - eller någon som kunde vara en mamma. Till en början framstår mamman som självisk och osympatisk, men igen överraskar Coetzee och personskildringen blir betydligt mer nyanserad.
Just det här - att man väntar sig något fasansfullt men får något som kanske ändå är medmänsklighet - är vad jag gillar i romanen. Men i övrigt är jag tveksam. Intrigen känns tidvis helt meningslös. Vad handlar boken om egentligen? Ibland blir det sida upp och sida ner med halvintressant köksfilosoferande, i den stilen som är helt skojigt att ägna sig åt vid tretiden på natten med rödvin och goda vänner. Att ta ett barns naiva frågor som utgångspunkt för ett filosofiskt samtal är ju en utmärkt metod, då kommer man direkt in på de mest grundläggande frågorna. En annan sak är sedan om samtalet leder någonvart.
Jag har läst lite recensioner för att se om någon annan har lyckats förstå avsikten bakom Coetzees bok, men en viss förvirring tycks råda. En möjlighet är att tolka boken som skolkritisk, eftersom skolsystemet verkar vara det enda verkligt grymma i landet Novilla. Vad Jesus och hans barndom har med huvudpersonerna att göra är oklart. En del tycker att pojken och modern i boken påminner om Jesus och Maria, men själv har jag svårt att se det sambandet.
På plussidan ändå att boken är lättläst och underhållande. Som bokcirkelbok fungerar den antagligen utmärkt eftersom den väcker så många frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar