Anna Fredriksson är en av de där skickliga vardagsskildrarna som det finns så gott om i Sverige. Hennes andra roman Lyckostigen handlar om en ensamstående tonårsmamma vars dotter mobbas i skolan. Pappan har stuckit iväg från den deprimerande landsortshålan där familjen bor och blivit snobb i Stockholm.
Här finns med andra ord ingredienser till en underbar samtidsskildring. Mobbning, penningbekymmer, klassresa, uppkomlingsmentalitet. Och visst är boken medryckande. Just den här typen av bok brukar jag se till att ha med mig på båten till Åland, en bok där handlingen är så spännande att kakofonin av barnskrik, fylleskratt och rassel från spelautomater inte stör koncentrationen.
Lite besviken blir jag ändå på boken. Jag tycker att författaren har slarvat med intrigen. Här kunde ha uppstått härliga sociala krockar, men egentligen blir det hela förvånansvärt blekt. Författaren ser sig tvungen att ta till ett ganska grovt knep - en jättestor lottovinst - för att få fart på handlingen. Därmed faller tyvärr en del av trovärdigheten bort. En riktigt skicklig vardagsskildrare klarar sig utan deus ex machina.
I och för sig är lottovinster förstås fascinerande, men tydligen svåra att skildra. Den förra lottovinstboken jag kommenterade i min blogg, Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt, lyckades inte heller så bra med just den biten.
Som helhet blir det ändå pluspoäng för Lyckostigen, och jag kommer garanterat att läsa Anna Fredrikssons nästa roman.
Här finns med andra ord ingredienser till en underbar samtidsskildring. Mobbning, penningbekymmer, klassresa, uppkomlingsmentalitet. Och visst är boken medryckande. Just den här typen av bok brukar jag se till att ha med mig på båten till Åland, en bok där handlingen är så spännande att kakofonin av barnskrik, fylleskratt och rassel från spelautomater inte stör koncentrationen.
Lite besviken blir jag ändå på boken. Jag tycker att författaren har slarvat med intrigen. Här kunde ha uppstått härliga sociala krockar, men egentligen blir det hela förvånansvärt blekt. Författaren ser sig tvungen att ta till ett ganska grovt knep - en jättestor lottovinst - för att få fart på handlingen. Därmed faller tyvärr en del av trovärdigheten bort. En riktigt skicklig vardagsskildrare klarar sig utan deus ex machina.
I och för sig är lottovinster förstås fascinerande, men tydligen svåra att skildra. Den förra lottovinstboken jag kommenterade i min blogg, Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt, lyckades inte heller så bra med just den biten.
Som helhet blir det ändå pluspoäng för Lyckostigen, och jag kommer garanterat att läsa Anna Fredrikssons nästa roman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar