Alla tycks läsa Ensam i Berlin just nu. Och naturligtvis då också trendiga jag.
Ensam i Berlin av tysken Hans Fallada har som roman en lite liknande historia som John Williams Stoner - bortglömd i decennier trycks den nu i stora upplagor. Oundvikligt, egentligen - en bok som den här måste helt enkelt förr eller senare återupptäckas.
Romanen utspelar sig i Berlin i början av 1940-talet. Kriget är i full gång och Hitlers regim sprider död och fasa också på hemmaplan. Den här gången handlar det om "ariska tyskar" - i fokus står ett äkta par som avskyr regimen och försöker motarbeta den så gott de kan. Vi får en mardrömslik bild av hur det gick till under nazisternas omänskliga skräckvälde. Berättelsen har autentisk bakgrund.
Trots att boken är en riktig tegelsten med ett ibland nästan outhärdligt innehåll är den förvånansvärt lättläst. Författarens stil är enkel, till och med humoristisk, personteckningen är mustig och levande. Dessutom känns boken just nu kusligt aktuell - vilket jag verkligen önskar att den inte gjorde. Jag har hört folk säga att den är som en beskrivning av stämningen i dagens Ryssland. Och visst - censur, åsiktsförtryck, ett blodigt krig. Likheterna finns där. Tyvärr.
Trots att Ensam i Berlin utan tvivel är ett litterärt mästerverk - som det står på pärmen - har jag några smärre anmärkningar. Några av bipersonerna tar alltför mycket plats, och vissa händelseförlopp känns relativt ointressanta. Som helhet är den ändå en av de stora romanerna med ett livsviktigt budskap till mänskligheten.
Ensam i Berlin av tysken Hans Fallada har som roman en lite liknande historia som John Williams Stoner - bortglömd i decennier trycks den nu i stora upplagor. Oundvikligt, egentligen - en bok som den här måste helt enkelt förr eller senare återupptäckas.
Romanen utspelar sig i Berlin i början av 1940-talet. Kriget är i full gång och Hitlers regim sprider död och fasa också på hemmaplan. Den här gången handlar det om "ariska tyskar" - i fokus står ett äkta par som avskyr regimen och försöker motarbeta den så gott de kan. Vi får en mardrömslik bild av hur det gick till under nazisternas omänskliga skräckvälde. Berättelsen har autentisk bakgrund.
Trots att boken är en riktig tegelsten med ett ibland nästan outhärdligt innehåll är den förvånansvärt lättläst. Författarens stil är enkel, till och med humoristisk, personteckningen är mustig och levande. Dessutom känns boken just nu kusligt aktuell - vilket jag verkligen önskar att den inte gjorde. Jag har hört folk säga att den är som en beskrivning av stämningen i dagens Ryssland. Och visst - censur, åsiktsförtryck, ett blodigt krig. Likheterna finns där. Tyvärr.
Trots att Ensam i Berlin utan tvivel är ett litterärt mästerverk - som det står på pärmen - har jag några smärre anmärkningar. Några av bipersonerna tar alltför mycket plats, och vissa händelseförlopp känns relativt ointressanta. Som helhet är den ändå en av de stora romanerna med ett livsviktigt budskap till mänskligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar