Elsie Johansson var i ett skede en storfavorit. Hennes trilogi om Nancy var underbar. Men hennes senaste böcker har inte varit något vidare, och Sagas bok från 2014 gillar jag inte alls.
I princip intresserar bokens tema mig. Arvsskiften, gamla hus, släkthemligheter, det är riktigt min melodi. Mitt eget liv är fullt av just sådana fenomen. Men den här gången krånglar författaren till det alltför mycket. Texten är pratig och artificiell. Man tror inte alls på själva storyn, inte för att den skulle vara direkt osannolik, utan för att den är så töntigt skildrad.
Ibland vaknar mitt intresse ändå upp, till exempel då det handlar om renoveringen av den gamla släktgården. Helst skulle hela boken ha fått handla om renovering. Ok, jag vet - jag lider för tillfället av så kallad stugböbighet, på finska mökkihöperyys.
På plussidan i boken kan man ändå räkna en viss charm och poesi i beskrivningen av det svenska glesbygdslandskapet.
I princip intresserar bokens tema mig. Arvsskiften, gamla hus, släkthemligheter, det är riktigt min melodi. Mitt eget liv är fullt av just sådana fenomen. Men den här gången krånglar författaren till det alltför mycket. Texten är pratig och artificiell. Man tror inte alls på själva storyn, inte för att den skulle vara direkt osannolik, utan för att den är så töntigt skildrad.
Ibland vaknar mitt intresse ändå upp, till exempel då det handlar om renoveringen av den gamla släktgården. Helst skulle hela boken ha fått handla om renovering. Ok, jag vet - jag lider för tillfället av så kallad stugböbighet, på finska mökkihöperyys.
På plussidan i boken kan man ändå räkna en viss charm och poesi i beskrivningen av det svenska glesbygdslandskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar