fredag 3 juli 2015

Dysterkvistarnas Norrland

Konstigt. Ida Linde tycks ha skrivit hela fem böcker bakom min rygg innan jag upptäckte henne på Hammarlands bibliotek.

Lindes senaste roman Norrut åker man för att dö inleds med att ett ungt par slumpmässigt skjuter ihjäl tre personer. Sedan handlar det om människor som på olika sätt berörs av morden, släktingar och bekanta till offren och förövarna.

Konceptet där en händelse eller plats fungerar som sammanhållande länk för olika berättelser kan funka hur bra som helst. Särskilt på film brukar det vara lyckat. Men i det här fallet funkar det inte alls. Berättelserna känns lösryckta och personerna likgiltiga.

På plussidan noteras i alla fall författarens personliga språk. Men ibland blir det krystat. Vad betyder till exempel det här: "De levande behöver så lite. De döda nästan allt." Risken med att uttrycka sig fyndigt är att det bara blir meningslöst.

Som Norrlandsskildring är romanen klichemässigt fokuserad på elände. Mörker, kyla, ensamhet, depression etc. Igen förundrar jag mig över att världens mest välmående land lyckas åstadkomma så gnälliga författare.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar