Katarina Wennstam är en av otaliga svenska deckarförfattare som jag hade tänkt strunta i. Men så var det en FB-vän som tyckte att hon inte är någon vanlig deckarförfattare, och jag beslöt att kolla upp henne. Först läste jag debutromanen Smuts från 2007.
Och Smuts höll mig verkligen i spänning från första sidan till den sista. Boken handlar om prostitution och människohandel och är oerhört skickligt skriven. Den är helt enkelt omöjlig att lägga ifrån sig - inte bara för den spännande intrigens skull, utan också för att den är så verklighetstrogen och psykologiskt gedigen. Egentligen är den ännu mer fenomenal som äktenskapsskildring än som "spänningsroman".
Smuts gav alltså mersmak. Följande bok av Wennstam heter Dödergök och handlar om en polis som misshandlar sin hustru till döds.
Här sa det sedan stopp. Där debutromanen hade känts äkta kändes den här som raka motsatsen. Krånglig, artificiell intrig, människor som beter sig konstigt. Dessutom är den oändligt lång och full med motbjudande detaljer. Också författarens budskap till läsaren blir alltmer tröttande. Män är förtryckare. Gäsp.
Jag vet att Wennstam har gett ut fler böcker efter de här båda, men för min del var det nu finito med henne.
Och Smuts höll mig verkligen i spänning från första sidan till den sista. Boken handlar om prostitution och människohandel och är oerhört skickligt skriven. Den är helt enkelt omöjlig att lägga ifrån sig - inte bara för den spännande intrigens skull, utan också för att den är så verklighetstrogen och psykologiskt gedigen. Egentligen är den ännu mer fenomenal som äktenskapsskildring än som "spänningsroman".
Smuts gav alltså mersmak. Följande bok av Wennstam heter Dödergök och handlar om en polis som misshandlar sin hustru till döds.
Här sa det sedan stopp. Där debutromanen hade känts äkta kändes den här som raka motsatsen. Krånglig, artificiell intrig, människor som beter sig konstigt. Dessutom är den oändligt lång och full med motbjudande detaljer. Också författarens budskap till läsaren blir alltmer tröttande. Män är förtryckare. Gäsp.
Jag vet att Wennstam har gett ut fler böcker efter de här båda, men för min del var det nu finito med henne.
Kul att läsa dina tankar om Wennstam! Jag har läst de flesta av hennes böcker tror jag, och tycker att kvaliten dalar påtagligt. Men hennes reportageböcker är utmärkta, Flickan och skulden heter den ena.
SvaraRaderaFör något år sedan gick en av hennes böcker som följetong i DN, jag skrev något vasst om den på min blogg. Döm om min förvåning när hon själv dök upp i kommentarsfältet och skällde ut mig. Eller ska man bli smickrad?
Hoppsan! Det låter ju inget vidare. Min blogg tycks hon inte ha upptäckt för då skulle nog även jag få mig en utskällning :)
Radera