Orden som befriar var boken som alla kvinnor läste på 70-talet. Jag läste den också och minns att den gjorde ett djupt intryck på mig. Trots det hade jag nästan helt glömt vad den handlade om, konstaterade jag när jag råkade få syn på den på en loppis. Dags för omläsning.
Marie Cardinal, bokens författare, växte upp i Algeriet då landet ännu var en fransk koloni. Familjen tillhörde överklassen och tvingades flytta till Frankrike då Algeriet blev självständigt. Tyvärr finns Cardinal inte längre ibland oss, hon dog redan 2001.
Orden som befriar sägs vara självbiografisk, men efter de senaste årens Knausgårdsdebatt är man ju inte längre säker på vad som är verkligt och vad som är fantasi eller förvrängda minnen i böcker av det här slaget. Hur som helst handlar boken om Cardinals sju år i psykoanalys, och den känns onekligen i högsta grad självupplevd.
Den röda tråden är som så ofta skildringen av den kyliga och stränga modern, som inte förmår älska sin dotter. Temat kan låta uttjatat, men berättelsen känns absolut fräsch. Språket är starkt och övertygande. Alltihop inleds dramatiskt med att Cardinal håller på att förblöda - en åkomma som visar sig vara helt och hållet psykosomatisk.
Jag sögs direkt in i texten och kunde inte släppa boken innan den var slutläst. När man läser en bok av den här kalibern förstår man varför somliga böcker blir klassiker.
Marie Cardinal, bokens författare, växte upp i Algeriet då landet ännu var en fransk koloni. Familjen tillhörde överklassen och tvingades flytta till Frankrike då Algeriet blev självständigt. Tyvärr finns Cardinal inte längre ibland oss, hon dog redan 2001.
Orden som befriar sägs vara självbiografisk, men efter de senaste årens Knausgårdsdebatt är man ju inte längre säker på vad som är verkligt och vad som är fantasi eller förvrängda minnen i böcker av det här slaget. Hur som helst handlar boken om Cardinals sju år i psykoanalys, och den känns onekligen i högsta grad självupplevd.
Den röda tråden är som så ofta skildringen av den kyliga och stränga modern, som inte förmår älska sin dotter. Temat kan låta uttjatat, men berättelsen känns absolut fräsch. Språket är starkt och övertygande. Alltihop inleds dramatiskt med att Cardinal håller på att förblöda - en åkomma som visar sig vara helt och hållet psykosomatisk.
Jag sögs direkt in i texten och kunde inte släppa boken innan den var slutläst. När man läser en bok av den här kalibern förstår man varför somliga böcker blir klassiker.
Wow, nu blev jag nyfiken! Jag hade vagt hört talas om boken men inte mer. Tack för tipset!
SvaraRaderaBerätta gärna sen vad du tyckte!
Radera