Det finns en kategori av böcker som kunde kallas bokälskarböcker. De handlar om folk som älskar att läsa, folk som till exempel startar bokhandlar eller går med i bokcirklar. Jag har inte forskat desto mer i fenomenet, men enligt min fingertoppskänsla landar bokälskarböckerna ofta i underhållningsgenren.
Det senaste jag läst i bokälskarväg är Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Boken är skriven av den svenska debutanten Katarina Bivald och utspelar sig i en liten stad i USA, dit en ung svensk kvinna flyttar och, ja, grundar en bokhandel förstås.
Romanen har en viss charm. Här finns träffande beskrivningar av småstadslivet, här finns roliga och småfilosofiska formuleringar, och här finns entusiastiska boktips, som sig bör i en bokälskarbok.
Men tyvärr har boken också rent katastrofala brister. Intrigen saknar all trovärdighet, men inte på ett trevligt absurt utan på ett irriterande sätt. Karaktärerna är endimensionella. Vidare är den på tok för tjock, nästan 400 sidor, vilket är minst dubbelt för mycket. Som feelgoodbok är den alltför långrandig.
Inget jag på minsta vis vill rekommendera alltså. Noteras kan dock att flera av mina bokbloggarkolleger har tyckt riktigt bra om boken. "Den är en härlig och småputtrig historia, med varma karaktärer och ständiga referenser till nya och gamla böcker. Romantik blandas med vänskap och allvarligare frågor som om livet verkligen är bättre än böcker", skriver en av dem.
Det senaste jag läst i bokälskarväg är Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Boken är skriven av den svenska debutanten Katarina Bivald och utspelar sig i en liten stad i USA, dit en ung svensk kvinna flyttar och, ja, grundar en bokhandel förstås.
Romanen har en viss charm. Här finns träffande beskrivningar av småstadslivet, här finns roliga och småfilosofiska formuleringar, och här finns entusiastiska boktips, som sig bör i en bokälskarbok.
Men tyvärr har boken också rent katastrofala brister. Intrigen saknar all trovärdighet, men inte på ett trevligt absurt utan på ett irriterande sätt. Karaktärerna är endimensionella. Vidare är den på tok för tjock, nästan 400 sidor, vilket är minst dubbelt för mycket. Som feelgoodbok är den alltför långrandig.
Inget jag på minsta vis vill rekommendera alltså. Noteras kan dock att flera av mina bokbloggarkolleger har tyckt riktigt bra om boken. "Den är en härlig och småputtrig historia, med varma karaktärer och ständiga referenser till nya och gamla böcker. Romantik blandas med vänskap och allvarligare frågor som om livet verkligen är bättre än böcker", skriver en av dem.
De flesta bokälskarböcker är faktiskt av lättare sort, jag har också läst ett antal typ Jane Austen-klubben och vad de heter. Passerade just i dag i bokhandeln en (måhända djupare?) bokcirkelbok med den sorgliga titeln Bokcirkeln vid livets slut. Baserad på verkligheten till råga på allt. (Will Schwalbe heter förf.)
SvaraRaderaMen den fick alltså bli i hyllan; med mig hem kom Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk ...
Oj nej, den bokälskarboken tar jag också helst i ett senare skede!
SvaraRadera