En av mina vänner som vistats mycket i Ryssland brukar tala om vårt kära grannland som Absurdistan. I Gary Shteyngarts roman Absurdistan är det ändå inte stora Ryssland utan en liten före detta sovjetrepublik vid Kaspiska havet som heter så.
Författaren själv är rysk jude, men flyttade redan som sjuåring till USA. Tydligen känner han ändå bra till Ryssland, för beskrivningen av rysk politik, ekonomi och överhuvudtaget det ryska tänkesättet verkar trovärdig. Idag då Ukrainakrisen har lyft fram den ryska nationalismen i rubrikerna känns boken häpnadsväckande aktuell trots att den kom ut redan 2006. Man kunde citera hur mycket som helst, men här ett exempel, en replik uttalad av en alkoholist på gatan:
"De kan slå Ryssland om och om igen, men hon kommer aldrig att falla. Hon kanske går ner för räkning på trottoaren precis som vi...ja för att ta ett järn...Men hon kommer aldrig att bli uträknad."
Författaren driver hejdlöst med fenomen i det moderna Ryssland som klasskillnaderna, rasismen och kriminaliteten. Men också beskrivningen av inbördeskriget i den kaukasiska republiken Absurdistan känns bekant från den senaste tidens Ukrainarapporter.
Trots att Absurdistan är en både humoristisk och tänkvärd bok är jag inte helt förtjust i den. Den första delen som utspelas i "S:t Leninsburg" är ännu helt skojig, men då handlingen förflyttas till Absurdistan blir det för mycket av det goda. Händelserna och personerna är så groteska att de inte länge känns intressanta. Också den mansgrisiga berättarstilen irriterar mig. Bokens kvinnor beskrivs i grovt sexistiska termer. Inte roligt! Också de oändliga beskrivningarna av olika kroppsliga fenomen och defekter blir enbart motbjudande.
Synd, för visst är boken på många sätt genialisk. Men jag tror att man får mest ut av den om man själv har vistats en del i Ryssland.
Författaren själv är rysk jude, men flyttade redan som sjuåring till USA. Tydligen känner han ändå bra till Ryssland, för beskrivningen av rysk politik, ekonomi och överhuvudtaget det ryska tänkesättet verkar trovärdig. Idag då Ukrainakrisen har lyft fram den ryska nationalismen i rubrikerna känns boken häpnadsväckande aktuell trots att den kom ut redan 2006. Man kunde citera hur mycket som helst, men här ett exempel, en replik uttalad av en alkoholist på gatan:
"De kan slå Ryssland om och om igen, men hon kommer aldrig att falla. Hon kanske går ner för räkning på trottoaren precis som vi...ja för att ta ett järn...Men hon kommer aldrig att bli uträknad."
Författaren driver hejdlöst med fenomen i det moderna Ryssland som klasskillnaderna, rasismen och kriminaliteten. Men också beskrivningen av inbördeskriget i den kaukasiska republiken Absurdistan känns bekant från den senaste tidens Ukrainarapporter.
Trots att Absurdistan är en både humoristisk och tänkvärd bok är jag inte helt förtjust i den. Den första delen som utspelas i "S:t Leninsburg" är ännu helt skojig, men då handlingen förflyttas till Absurdistan blir det för mycket av det goda. Händelserna och personerna är så groteska att de inte länge känns intressanta. Också den mansgrisiga berättarstilen irriterar mig. Bokens kvinnor beskrivs i grovt sexistiska termer. Inte roligt! Också de oändliga beskrivningarna av olika kroppsliga fenomen och defekter blir enbart motbjudande.
Synd, för visst är boken på många sätt genialisk. Men jag tror att man får mest ut av den om man själv har vistats en del i Ryssland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar