Jag har läst Ann-Mari Lindbergs tidigare böcker med förtjusning och därför blev jag väldigt glad när jag råkade sitta bredvid henne på teatern och hon berättade att hon har gett ut en bok till. Jag hade inte läst den, och hon lovade skicka den till mig. Ibland har man tur!
Boken är en barndomsskildring med titeln Pappa vet bäst. Det är inte frågan om en roman utan snarare en memoar, där Lindberg berättar om hur hon och hennes sex syskon växte upp i arbetarstadsdelen Rödbergen i Helsingfors. Pappan som hade jobbat sig upp och blivit förmögen var en hetlevrad och auktoritär person, vilket gjorde barnens tillvaro högst besvärlig. Någon eländesskildring är boken ändå inte. Också pappans bättre sidor får utrymme i berättelsen.
Precis som Lindbergs tidigare böcker är också den här medryckande, lättläst och charmig. Författaren har en härlig humor och en alldeles speciell personlig berättarstil som jag som sagt är väldigt tilltalad av. Lite djupare tycker jag ändå hon kunde ha gått in på familjens uppenbara problem och svårigheter. I sina tidigare böcker har hon visat att hon är en mästare på att skildra traumatiska livserfarenheter.
Men på det hela taget alltså en läsvärd bok - inte minst lokalhistoriskt sett. I paketet som Lindberg skickade mig fanns också kopior på tre mycket välvilliga recensioner. Men Hbl lär inte ha recenserat boken som kom ut år 2013. Det var författaren ledsen över.
Boken är en barndomsskildring med titeln Pappa vet bäst. Det är inte frågan om en roman utan snarare en memoar, där Lindberg berättar om hur hon och hennes sex syskon växte upp i arbetarstadsdelen Rödbergen i Helsingfors. Pappan som hade jobbat sig upp och blivit förmögen var en hetlevrad och auktoritär person, vilket gjorde barnens tillvaro högst besvärlig. Någon eländesskildring är boken ändå inte. Också pappans bättre sidor får utrymme i berättelsen.
Precis som Lindbergs tidigare böcker är också den här medryckande, lättläst och charmig. Författaren har en härlig humor och en alldeles speciell personlig berättarstil som jag som sagt är väldigt tilltalad av. Lite djupare tycker jag ändå hon kunde ha gått in på familjens uppenbara problem och svårigheter. I sina tidigare böcker har hon visat att hon är en mästare på att skildra traumatiska livserfarenheter.
Men på det hela taget alltså en läsvärd bok - inte minst lokalhistoriskt sett. I paketet som Lindberg skickade mig fanns också kopior på tre mycket välvilliga recensioner. Men Hbl lär inte ha recenserat boken som kom ut år 2013. Det var författaren ledsen över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar