Min Finlandiamaraton går vidare. Nu läste jag Ystäväni Rasputin av JP Koskinen. Den handlar som namnet antyder om den berömda munken Grigori Rasputin som var den sista tsarfamiljens goda vän. Det sades om Rasputin att han var den enda som kunde stoppa den blödarsjuke tronarvingens blodflöde, och därför blev han en så viktig person i tsarfamiljen.
Om Rasputin har det skrivits spaltkilometrar, han är väl en av de mest mytomspunna personerna i historien. Själv har jag inte läst just något alls om honom, så jag kan inte jämföra JP Koskinens bok med andra böcker om Rasputin. Jag vet bara att Koskinens bok är helt underbar. Den är så levande och autentisk att man verkligen förflyttas hundra år bakåt i tiden och finner sig vandrande omkring på gatorna i S:t Petersburg strax före revolutionen.
Än en gång förundras jag över att det finns så många finska författare jag aldrig hört talas om. Denne JP Koskinen har gett ut hela sju romaner före den här. Det har sagts att man inte kan tävla i litteratur, men för mig har Finlandiapriset ofta fungerat som rena informationskampanjen.
Att läsa boken är en njutning. Varje detalj omsorgsfull och utarbetad, persongalleriet färgsprakande, språket enkelt och vackert, handlingen naturligtvis andlöst spännande - det handlar ju om en av de mest dramatiska perioderna i rysk historia. När jag smäller fast boken är jag övertygad om att den verkliga och sanna historien om den omstridde Rasputin finns mellan just de här pärmarna.
Ingen tvekan om att Koskinen är värd Finlandiapriset. Efter att ha läst fyra av sex kandidatböcker håller jag ändå en hacka på Westö, beroende på att vår egen historia ändå ligger närmare våra finländska hjärtan än tsarfamiljens öde. I övrigt är böckerna jämstarka.
Om Rasputin har det skrivits spaltkilometrar, han är väl en av de mest mytomspunna personerna i historien. Själv har jag inte läst just något alls om honom, så jag kan inte jämföra JP Koskinens bok med andra böcker om Rasputin. Jag vet bara att Koskinens bok är helt underbar. Den är så levande och autentisk att man verkligen förflyttas hundra år bakåt i tiden och finner sig vandrande omkring på gatorna i S:t Petersburg strax före revolutionen.
Än en gång förundras jag över att det finns så många finska författare jag aldrig hört talas om. Denne JP Koskinen har gett ut hela sju romaner före den här. Det har sagts att man inte kan tävla i litteratur, men för mig har Finlandiapriset ofta fungerat som rena informationskampanjen.
Att läsa boken är en njutning. Varje detalj omsorgsfull och utarbetad, persongalleriet färgsprakande, språket enkelt och vackert, handlingen naturligtvis andlöst spännande - det handlar ju om en av de mest dramatiska perioderna i rysk historia. När jag smäller fast boken är jag övertygad om att den verkliga och sanna historien om den omstridde Rasputin finns mellan just de här pärmarna.
Ingen tvekan om att Koskinen är värd Finlandiapriset. Efter att ha läst fyra av sex kandidatböcker håller jag ändå en hacka på Westö, beroende på att vår egen historia ändå ligger närmare våra finländska hjärtan än tsarfamiljens öde. I övrigt är böckerna jämstarka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar