fredag 23 maj 2014

En finlandssvensk vampyr

Vampyrer är inte mina favoritvarelser. Jag behöver bara höra ordet "blod" för att känna mig svimfärdig.

Tröskeln var alltså hög för mig att ta itu med Hannele Mikaela Taivassalos vampyrroman Svulten. Till sist tog jag ändå mod till mig. En finlandssvensk vampyr kan väl inte vara så farlig, tänkte jag troskyldigt.

Tji fick jag. Det finns definitivt ingen finlandssvensk mysighet i boken. Tvärtom är den en riktigt gastkramande berättelse som håller en i ett järngrepp av fasa från första sidan till den sista.

Ingen tvekan om att Taivassalo kan skriva. Skickligt målar hon upp miljöer och tidsepoker, från 1700-talets Stockholm förflyttar vi oss i ett huj till dagens Helsingfors, till Berlin eller S:t Petersburg, och hela tiden är det lika kusligt.

Nästan outhärdlig blir skildringen då den ständigt utsvultna vampyren ger sig på oskyldiga ungdomar och suger livet ur dem. Jag anar mig till något slag av metafor här - kanske vampyren är en symbol för - ja, vad? Sinnessjukdom? Narkomani? Vad det än är så är det hjärtskärande.

Svulten är en bok som jag inte njuter av att läsa, trots alla dess förtjänster. Storyn är för hemsk för min smak, helt enkelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar