Therese Bohmans debutroman Den drunknade gjorde ett oförglömligt intryck på mig. Nu har hon gett ut sin andra roman som jag förstås hade stora förväntningar på.
Den andra kvinnan tar upp den klassiska konstellationen "ung vacker kvinna - äldre gift man". Hur ofta det temat än behandlas blir det knappast utslitet. Fenomenet kvarstår helt säkert, trots åratal av jämställdhetsdebatt.
Bohman tar itu med ämnet på ett oefterhärmligt sätt. Det är ingen banal kärlekshistoria hon serverar, här handlar det om livets grundläggande frågor: människovärde, ensamhet, gemenskap.
Också jämställdhetstemat kommer upp. Huvudpersonen känner sig obekväm med den rådande kvinnosynen i samhället som hon uppfattar som alltför snävt feministisk. Mot slutet blir författaren i alla fall mer politiskt korrekt på den punkten.
Bohmans nya är inte lika fascinerande kuslig som Den drunknade. Men den är ändå ett mästerverk: spännande, elegant, intellektuell.
Den andra kvinnan tar upp den klassiska konstellationen "ung vacker kvinna - äldre gift man". Hur ofta det temat än behandlas blir det knappast utslitet. Fenomenet kvarstår helt säkert, trots åratal av jämställdhetsdebatt.
Bohman tar itu med ämnet på ett oefterhärmligt sätt. Det är ingen banal kärlekshistoria hon serverar, här handlar det om livets grundläggande frågor: människovärde, ensamhet, gemenskap.
Också jämställdhetstemat kommer upp. Huvudpersonen känner sig obekväm med den rådande kvinnosynen i samhället som hon uppfattar som alltför snävt feministisk. Mot slutet blir författaren i alla fall mer politiskt korrekt på den punkten.
Bohmans nya är inte lika fascinerande kuslig som Den drunknade. Men den är ändå ett mästerverk: spännande, elegant, intellektuell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar