För några dagar sedan fick jag ett tips om att man får köpa En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides i inbunden form på Akademen för 2 euro. Möjligtvis finns den fortfarande kvar, och då är det nog bäst att bara gå och köpa den!
Eugenides lär för c tio år sedan ha gjort enorm succé med romanen Middlesex som jag helt missade, så En kärlekshandling är för min del den första bekantskapen med den amerikanske författaren. Och romanen är verkligen amerikansk, i ordets bästa bemärkelse. Intrigen är omsorgsfullt utformad, personerna känns verkliga, berättandet är detaljerat men ändå smidigt och levande.
Romanen är ett triangeldrama som utspelas i akademisk miljö. (Aka-porr lär man nuförtiden kalla böcker som skildrar den akademiska världen, inhämtar jag när jag skummar recensionerna av boken.) Men det som är briljant i den här boken är inte kärleksskildringarna, utan skildringen av den bipolära sjukdom som en av huvudpersonerna lider av.
Sällan läser man en så inträngande, trovärdig och hjärtskärande beskrivning av hur det är att leva med psykisk sjukdom. Bara för den sakens skull lönar det sig att läsa boken, men också intrigen i övrigt och den fina personskildringen gör sitt till att göra den till en riktig bladvändare.
För litteraturvänner finns här dessutom massor av roliga hänvisningar till litterära klassiker. Boken har ändå inte fått särskilt bra recensioner, åtminstone i Sverige. Konstigt. Om inte det här är en bra roman, hur ska en bra roman då se ut?
Eugenides lär för c tio år sedan ha gjort enorm succé med romanen Middlesex som jag helt missade, så En kärlekshandling är för min del den första bekantskapen med den amerikanske författaren. Och romanen är verkligen amerikansk, i ordets bästa bemärkelse. Intrigen är omsorgsfullt utformad, personerna känns verkliga, berättandet är detaljerat men ändå smidigt och levande.
Romanen är ett triangeldrama som utspelas i akademisk miljö. (Aka-porr lär man nuförtiden kalla böcker som skildrar den akademiska världen, inhämtar jag när jag skummar recensionerna av boken.) Men det som är briljant i den här boken är inte kärleksskildringarna, utan skildringen av den bipolära sjukdom som en av huvudpersonerna lider av.
Sällan läser man en så inträngande, trovärdig och hjärtskärande beskrivning av hur det är att leva med psykisk sjukdom. Bara för den sakens skull lönar det sig att läsa boken, men också intrigen i övrigt och den fina personskildringen gör sitt till att göra den till en riktig bladvändare.
För litteraturvänner finns här dessutom massor av roliga hänvisningar till litterära klassiker. Boken har ändå inte fått särskilt bra recensioner, åtminstone i Sverige. Konstigt. Om inte det här är en bra roman, hur ska en bra roman då se ut?
Tack för det tipset!
SvaraRadera