Gårdagens besked att Ryssland blir temaland på Helsingfors bokmässa fick mig att ge upp ett tjut av glädje. Det är ju extremt lite rysk nutidslitteratur som översätts till svenska eller finska. Nu finns det förmodligen en jättechans att få läsa nyskrivna ryska romaner översatta till finska.
I väntan på det får man lov att läsa ryska klassiker, och de tar inte slut i första taget. En ny bekantskap för mig var Nikolaj Ljeskov, som har skrivit flera romaner. Nu läste jag bara en tunn novellsamling som fått namn efter titelnovellen Katarina Ismajlova.
Novellen, eller kortromanen, handlar om en gift kvinna som förblindad av passion begår det ena mordet efter det andra. Det hela utspelas i bondemiljö under tsartiden. Berättelsen är fruktansvärd, och känns fruktansvärt sann. Ljeskov är en oerhört skicklig människoskildrare och en vacker dag kommer jag säkert att läsa någon av hans romaner.
Den andra klassikern jag läser är Tolv stolar av författarduon Ilja Ilf och Jevgenij Petrov. Den är av lite modernare snitt och utspelas under den så kallade NEP-epoken i Sovjetunionen, mellan revolutionen och Stalinterrorn.
Jag minns att jag läste Tolv stolar i tonåren och älskade den. (Nu har den utkommit i nyöversättning, men den fick jag inte tag på.) Boken handlar om två skurkar som söker efter en skatt gömd i en av tolv likadana stolar.
Romanen är satirisk och absurd på ett fullkomligt avväpnande sätt och jag kan mycket väl förstå att jag som tonåring gillade den. Det gör jag också den här gången - men kanske den kunde ha varit lite stramare i kompositionen, tycker jag nu. Jag minns att jag också gillade den film som gjordes utgående från boken. Den vore det också roligt att se på nytt.
I väntan på det får man lov att läsa ryska klassiker, och de tar inte slut i första taget. En ny bekantskap för mig var Nikolaj Ljeskov, som har skrivit flera romaner. Nu läste jag bara en tunn novellsamling som fått namn efter titelnovellen Katarina Ismajlova.
Novellen, eller kortromanen, handlar om en gift kvinna som förblindad av passion begår det ena mordet efter det andra. Det hela utspelas i bondemiljö under tsartiden. Berättelsen är fruktansvärd, och känns fruktansvärt sann. Ljeskov är en oerhört skicklig människoskildrare och en vacker dag kommer jag säkert att läsa någon av hans romaner.
Den andra klassikern jag läser är Tolv stolar av författarduon Ilja Ilf och Jevgenij Petrov. Den är av lite modernare snitt och utspelas under den så kallade NEP-epoken i Sovjetunionen, mellan revolutionen och Stalinterrorn.
Jag minns att jag läste Tolv stolar i tonåren och älskade den. (Nu har den utkommit i nyöversättning, men den fick jag inte tag på.) Boken handlar om två skurkar som söker efter en skatt gömd i en av tolv likadana stolar.
Romanen är satirisk och absurd på ett fullkomligt avväpnande sätt och jag kan mycket väl förstå att jag som tonåring gillade den. Det gör jag också den här gången - men kanske den kunde ha varit lite stramare i kompositionen, tycker jag nu. Jag minns att jag också gillade den film som gjordes utgående från boken. Den vore det också roligt att se på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar