Nej nej nej, vad är det med isländsk litteratur? Alltid tycks man bli besviken.
Den här gången såg det bra ut till en början. Höglandet av Steinar Bragi inleds suggestivt med två par på bilutflykt i de mest otillgängliga delarna av Island. Efter att bilen kraschat blir det knepigt att ta sig tillbaka till civilisationen.
Spännande utgångspunkt, och författaren lyckas också bra med de obligatoriska tillbakablickarna på huvudpersonernas liv. Det är psykologiskt intressant, och också beskrivningen av det isländska samhället under det mångomtalade ekonomiska uppsvinget ger ett klart mervärde. Det är ju inte så ofta man läser något från Island
överhuvudtaget.
Sedan barkar det tyvärr åt skogen. Berättelsen blir allt underligare, realism och logik kan man inte ens tala om, och det värsta är att författaren riktigt vräker sig i vidrigheter. En del av skräckskildringarna baseras på gamla isländska sagor, vilket som idé är helt utmärkt, men varför måste författaren ösa på med blodiga smaklösa
detaljer.
Ingen tvekan om att Bragi är en skicklig författare. Beskrivningen av den övergivna staden mitt i ödemarken är till exempel väldigt fin. Men i bokcirkeln var vi alla av samma åsikt, helheten blev alltför konstig och detaljerna alltför motbjudande för att man skulle ha kunnat uppskatta detta verk.
Den här gången såg det bra ut till en början. Höglandet av Steinar Bragi inleds suggestivt med två par på bilutflykt i de mest otillgängliga delarna av Island. Efter att bilen kraschat blir det knepigt att ta sig tillbaka till civilisationen.
Spännande utgångspunkt, och författaren lyckas också bra med de obligatoriska tillbakablickarna på huvudpersonernas liv. Det är psykologiskt intressant, och också beskrivningen av det isländska samhället under det mångomtalade ekonomiska uppsvinget ger ett klart mervärde. Det är ju inte så ofta man läser något från Island
överhuvudtaget.
Sedan barkar det tyvärr åt skogen. Berättelsen blir allt underligare, realism och logik kan man inte ens tala om, och det värsta är att författaren riktigt vräker sig i vidrigheter. En del av skräckskildringarna baseras på gamla isländska sagor, vilket som idé är helt utmärkt, men varför måste författaren ösa på med blodiga smaklösa
detaljer.
Ingen tvekan om att Bragi är en skicklig författare. Beskrivningen av den övergivna staden mitt i ödemarken är till exempel väldigt fin. Men i bokcirkeln var vi alla av samma åsikt, helheten blev alltför konstig och detaljerna alltför motbjudande för att man skulle ha kunnat uppskatta detta verk.
Ja, utgångspunkten lät ju spännande.
SvaraRaderaJag har inte läst många böcker på senaste tid - har hållit på med Keplers senaste i veckor - men det beror på att jag är kär i Joona Linna och inte vill att boken ska ta slut :-) Dröjer ju minst ett år innan följande kommer!