Det är alltid spännande att ta itu med en bok som har refuserats och sedan kommit ut på eget förlag. Ibland förstår man mer än väl förlagets beslut, ibland misstänker man att förlaget begått ett misstag.
När det gäller Asta Hamnström är det nog så att ett misstag har skett. Hennes två romaner Resor med Julia och Projekt Frihet håller sådan kvalitet att de borde ha klarat tröskeln med god marginal. Samtidigt skulle de ha blivit ännu bättre med lite hjälp på traven av en förlagsredaktör.
Resor med Julia handlar om två medelålders ensamstående väninnor som har som hobby att resa. Det är ändå inget jämbördigt förhållande som råder mellan de två, utan den ena utövar ett slags psykisk terror mot den andra. Stämningen i boken är genomgående rätt otäck, även om allting utspelar sig i en på ytan trygg finlandssvensk vardag.
Projekt Frihet har en mer utpräglad intrig, som knappast är avsedd att vara trovärdig, utan snarare utgör ett tankeexperiment. Det handlar om fem män som planerar att bryta upp ur sina äktenskap och flytta ihop i ett kollektiv, vilket naturligtvis leder till komplikationer. Det osannolika händelseförloppet är så realistiskt skildrat att läsaren lätt lever sig in i de fem männens situation.
Båda böckerna utspelar sig i en fiktiv finlandssvensk verklighet, de tar upp välbekanta fenomen som rutinartade äktenskap, vänskap i kris, resandets besvärligheter och annat som alldeles säkert intresserar den läsande finlandssvenska publiken.Vidare är Hamnströms språk njutbart och stilsäkert, hon har ett personligt tonfall och böckerna är spännande. Konstigt att förlaget inte insåg potentialen.
Det som en förlagsredaktör kunde ha hjälpt författaren med gäller närmast vissa problem i intrigen. Projekt Frihet har för många personer och blir mot slutet för spretig. Resor med Julia känns mer som
en färdig helhet. Den är skriven efter Projekt Frihet, vilket tyder på att författarens utveckling gått i rätt riktning.
Jag hittade inte böckerna på Helmet, inte heller vet jag om författaren har skrivit fler än de här två. Synd att läsarna inte får tag på dem, åtminstone alldeles enkelt. Jag är redo att låna ut mina exemplar till den som är intresserad.
När det gäller Asta Hamnström är det nog så att ett misstag har skett. Hennes två romaner Resor med Julia och Projekt Frihet håller sådan kvalitet att de borde ha klarat tröskeln med god marginal. Samtidigt skulle de ha blivit ännu bättre med lite hjälp på traven av en förlagsredaktör.
Resor med Julia handlar om två medelålders ensamstående väninnor som har som hobby att resa. Det är ändå inget jämbördigt förhållande som råder mellan de två, utan den ena utövar ett slags psykisk terror mot den andra. Stämningen i boken är genomgående rätt otäck, även om allting utspelar sig i en på ytan trygg finlandssvensk vardag.
Projekt Frihet har en mer utpräglad intrig, som knappast är avsedd att vara trovärdig, utan snarare utgör ett tankeexperiment. Det handlar om fem män som planerar att bryta upp ur sina äktenskap och flytta ihop i ett kollektiv, vilket naturligtvis leder till komplikationer. Det osannolika händelseförloppet är så realistiskt skildrat att läsaren lätt lever sig in i de fem männens situation.
Båda böckerna utspelar sig i en fiktiv finlandssvensk verklighet, de tar upp välbekanta fenomen som rutinartade äktenskap, vänskap i kris, resandets besvärligheter och annat som alldeles säkert intresserar den läsande finlandssvenska publiken.Vidare är Hamnströms språk njutbart och stilsäkert, hon har ett personligt tonfall och böckerna är spännande. Konstigt att förlaget inte insåg potentialen.
Det som en förlagsredaktör kunde ha hjälpt författaren med gäller närmast vissa problem i intrigen. Projekt Frihet har för många personer och blir mot slutet för spretig. Resor med Julia känns mer som
en färdig helhet. Den är skriven efter Projekt Frihet, vilket tyder på att författarens utveckling gått i rätt riktning.
Jag hittade inte böckerna på Helmet, inte heller vet jag om författaren har skrivit fler än de här två. Synd att läsarna inte får tag på dem, åtminstone alldeles enkelt. Jag är redo att låna ut mina exemplar till den som är intresserad.
Det är sorgligt när en intressant och tankeväckande bok bara når en liten begränsad skara av läshungriga människor. Jag sökte på AdLibris och Bokus, men där fanns den förstås inte. Men jag hittade hennes blogg och försöker kontakta Asta Hamnström den vägen.
SvaraRaderaJättefint Lena att du här lyfter fram de böcker du tycker är bra men som inte klarat sig över den höga förlagströskeln!
SvaraRadera