Debutromanen Det är alldeles för få som ger upp handlar om en frilansskådespelare som får ett nervöst sammanbrott. Efter det förnyas hans kontrakt inte längre, och han står på bar backe.
Författaren Stefan Norrthon är själv skådespelare och vet helt säkert vad han talar om. Men jag tror att snuttjobbare i vilken bransch som helst kan känna igen sig i boken. Författaren skildrar den kontraktslöses utsatthet i dagens hårda arbetsvärld så att det skär i hjärtat.
Boken är ändå skriven med galghumor och visst skrattar man ofta till mitt i eländet. Men ibland tycker jag humorn slår totalt fel och bara blir irriterande. "Stundtals absurd" står det på bakpärmen. I mitt tycke känns de absurda inslagen påklistrade och gör att man emellanåt tappar intresset för hela intrigen. Det är i den seriösa beskrivningen av huvudpersonens utsatthet som boken har sin styrka.
Som helhet är Norrthons roman trots vissa invändningar angelägen. Osäkerheten i arbetslivet är ju ett av de stora problemen i vårt välfärdssamhälle, och att göra det till spännande litteratur är skickligt.
Författaren Stefan Norrthon är själv skådespelare och vet helt säkert vad han talar om. Men jag tror att snuttjobbare i vilken bransch som helst kan känna igen sig i boken. Författaren skildrar den kontraktslöses utsatthet i dagens hårda arbetsvärld så att det skär i hjärtat.
Boken är ändå skriven med galghumor och visst skrattar man ofta till mitt i eländet. Men ibland tycker jag humorn slår totalt fel och bara blir irriterande. "Stundtals absurd" står det på bakpärmen. I mitt tycke känns de absurda inslagen påklistrade och gör att man emellanåt tappar intresset för hela intrigen. Det är i den seriösa beskrivningen av huvudpersonens utsatthet som boken har sin styrka.
Som helhet är Norrthons roman trots vissa invändningar angelägen. Osäkerheten i arbetslivet är ju ett av de stora problemen i vårt välfärdssamhälle, och att göra det till spännande litteratur är skickligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar