Trots sitt omfång - 630 sidor - är De obotliga optimisternas klubb en bok som man läser hastigt och lustigt. Den är rolig, spännande, djupsinnig, allt man kan önska sig av en tjock roman.
Boken, skriven av fransk-algeriska Jean-Michel Guenassia, handlar om en parisisk pojke som blir bekant med några östeuropeiska flyktingar på ett café där de spelar schack och filosoferar om livet. Det låter härligt, och det är det också, ställvis. Här finns massor av gripande livsöden och kloka tankar, det är en bok man trivs i.
Ändå irriterar romanen mig ibland. För det första finns här onödiga utvikningar som är alltför långa och tröga och borde ha skurits ned. För det andra känns skildringen av pojkens konfliktfyllda familj oengagerande, trots att den ges rätt mycket plats i boken. Och för det tredje figurerar här liksom i massor av andra manliga uppväxtskildringar den typiska kvinnliga klichékaraktären: en vacker, sorgsen kvinna som beter sig mystiskt och plötsligt bara försvinner. Usch vad trött jag är på den kvinnan som dyker upp som ett brev på posten i romaner av det här slaget.
Men i stort sett alltså en medryckande bok. Särskilt förtjust är jag i scenerna där de östeuropeiska flyktingarna med sina tragiska öden i bagaget sitter och försöker bena ut det gåtfulla livet.
Boken, skriven av fransk-algeriska Jean-Michel Guenassia, handlar om en parisisk pojke som blir bekant med några östeuropeiska flyktingar på ett café där de spelar schack och filosoferar om livet. Det låter härligt, och det är det också, ställvis. Här finns massor av gripande livsöden och kloka tankar, det är en bok man trivs i.
Ändå irriterar romanen mig ibland. För det första finns här onödiga utvikningar som är alltför långa och tröga och borde ha skurits ned. För det andra känns skildringen av pojkens konfliktfyllda familj oengagerande, trots att den ges rätt mycket plats i boken. Och för det tredje figurerar här liksom i massor av andra manliga uppväxtskildringar den typiska kvinnliga klichékaraktären: en vacker, sorgsen kvinna som beter sig mystiskt och plötsligt bara försvinner. Usch vad trött jag är på den kvinnan som dyker upp som ett brev på posten i romaner av det här slaget.
Men i stort sett alltså en medryckande bok. Särskilt förtjust är jag i scenerna där de östeuropeiska flyktingarna med sina tragiska öden i bagaget sitter och försöker bena ut det gåtfulla livet.
Njöt storligen då jag läste den i somras. Fascinerande tidsbild, spännande och intressanta personer.
SvaraRaderaTill våren kommer uppföljaren, "Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv" - recensionsex beställt!
Tack för tipset, den ska jag läsa!
SvaraRadera