Claire Messud är en amerikansk författare som är i ropet just nu. Hennes böcker tycks älskas av både publik och kritik. Själv har jag först nu bekantat mig med henne och tillsvidare läst en av hennes romaner - Kvinnan på övervåningen som i år kom ut på svenska.
Bokens tema är klassiskt - felslagna drömmar, ambitioner som rinner ut i sanden, ett - kanske - bortkastat liv. Huvudpersonen är en medelålders ensamstående kvinna med konstnärsdrömmar. Hon blir vän med kvinnan som har allt - både familj och ett framgångsrikt konstnärsskap - och då krisar det till sig.
Det finns mycket i den psykologiska framställningen i den här romanen som jag tycker är helt mästerligt. Beskrivningen av hur en nolla både attraheras av och avundas de framgångsrika känns obehagligt realistisk.
Också i övrigt är det här en roman som jag i princip borde tycka väldigt mycket om. Karaktärerna är omsorgsfullt beskrivna, intrigen är fängslande utan att kännas krystad, psykologin som sagt tagen på kornet. Emellanåt trampar boken ändå på stället och det hela känns tradigt, för att i nästa ögonblick fängsla intresset igen. En
liten nedskärning skulle inte ha skadat.
I bokcirkeln väckte boken livlig diskussion. De flesta var som jag tudelade, men lutade mer åt det positiva hållet.
Bokens tema är klassiskt - felslagna drömmar, ambitioner som rinner ut i sanden, ett - kanske - bortkastat liv. Huvudpersonen är en medelålders ensamstående kvinna med konstnärsdrömmar. Hon blir vän med kvinnan som har allt - både familj och ett framgångsrikt konstnärsskap - och då krisar det till sig.
Det finns mycket i den psykologiska framställningen i den här romanen som jag tycker är helt mästerligt. Beskrivningen av hur en nolla både attraheras av och avundas de framgångsrika känns obehagligt realistisk.
Också i övrigt är det här en roman som jag i princip borde tycka väldigt mycket om. Karaktärerna är omsorgsfullt beskrivna, intrigen är fängslande utan att kännas krystad, psykologin som sagt tagen på kornet. Emellanåt trampar boken ändå på stället och det hela känns tradigt, för att i nästa ögonblick fängsla intresset igen. En
liten nedskärning skulle inte ha skadat.
I bokcirkeln väckte boken livlig diskussion. De flesta var som jag tudelade, men lutade mer åt det positiva hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar