Fransk-algeriska Nina Bouraoui hör till dem som har nämnts i Nobelprissammanhang. Det skulle inte alls förvåna mig om hon en vacker dag får priset eftersom hon skriver på just det tillkrånglade vis som Svenska Akademien tycks älska.
Den tunna romanen Kärlekens geografi handlar ovanligt nog om en lycklig kärlek. Det är en passionerad kärlekshistoria mellan en kvinnlig författare och en 16 år yngre manlig konstnär, vilket i och för sig är trevligt. Men trots att jag gillar temat i princip, och trots det vackra poetiska språket, känns intrigen ändå ganska trist.
Och värre blir det. Mina onda tankar orkade jag faktiskt inte läsa till slut. Det är frågan om en flödande textmassa som jag aldrig riktigt förstår vad den handlar om. Bakpärmen ger inga ledtrådar - där finns bara ett långt citat. Man grips av misstanken att inte heller förlagsredaktören har fått något grepp om boken så att hen kunde ha skrivit några sammanfattande rader.
Båda böckerna är skrivna i ett enda stycke vilket är extremt jobbigt för läsaren. För min del blir det inga fler Bouraoui, Nobelpris eller ej.
Den tunna romanen Kärlekens geografi handlar ovanligt nog om en lycklig kärlek. Det är en passionerad kärlekshistoria mellan en kvinnlig författare och en 16 år yngre manlig konstnär, vilket i och för sig är trevligt. Men trots att jag gillar temat i princip, och trots det vackra poetiska språket, känns intrigen ändå ganska trist.
Och värre blir det. Mina onda tankar orkade jag faktiskt inte läsa till slut. Det är frågan om en flödande textmassa som jag aldrig riktigt förstår vad den handlar om. Bakpärmen ger inga ledtrådar - där finns bara ett långt citat. Man grips av misstanken att inte heller förlagsredaktören har fått något grepp om boken så att hen kunde ha skrivit några sammanfattande rader.
Båda böckerna är skrivna i ett enda stycke vilket är extremt jobbigt för läsaren. För min del blir det inga fler Bouraoui, Nobelpris eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar